I det imponerande arbetet ”Bondebygd och bruksbygd – Ringarums socken genom tiderna” kan man på 890 sidor (!) läsa om det mesta som hänt i bygden. Allt ifrån tabeller med data om linodling till anekdoter från fattighuset. I kapitlet ”årets fester” skriver Ingeborg Jennes om julslakten, julbaket och brygden av juldricka och i avsnittet om själva julaftonen intervjuas Sven August Svensson, född 1851, om hur julaftonsfirandet gick till i Holmberga, en gård i Ringarum.
”Julaftonen skulle kvinnfolken upp redan klockan 2-3 på morgonen och koka fläsk och korv, ty sedan skulle man doppa i grytan klockan 7. Då ställde sig alla omkring grytan och doppade brödskivor i det feta spadet, åt fläsk och korv och avsmakade julgröten. (…)
Så höll var och en på med sitt tills det började skymma. Då skulle man tvätta sig och göra sig fin och sedan äta ”aftavard”, ett fat med smörgåsar, kött, fläsk och korv samt kaffe. Därefter samlades husbond- och tjänstefolk omkring stora bordet i stugan. Det var årets högtidligaste stund. På bordet hade käramor lagt en hemvävd drällduk och ställt dit ljus. (…)
Nu läste far texterna i psalmboken och andra andaktsböcker och julpsalmerna sjöngs. Far var mycket noga med detta och ingen vågade smita. (…) Ungefär klockan 9 på kvällen fick kreaturen särskilt gott nattfoder. Käramor själv kom ut med någon god smakbit och sade: Här har du för du ska vete, att det är julafton.”
Dagen efter var det julottefärden med kälke tidigt på morgonen och på annandagen ”anndagsotta” då drängarna ”sjöng Staffan” i gårdarna och blev bjudna på glögg.
Där har vi ju schemat för julen helt färdigt! Vem sköter castingen? Tjing för att slippa rollen ”kvinnfolken”, det där med upp vid tvåtretiden funkar inte för mig. Kanske O kan ta den rollen?
Men godamor kan vara en kul roll. Annars står det om båtsmännen att dom gick mellan gårdarna på julafton och fick mat och supar. Det verkar också tacksamt. Överhuvudtaget är det mycket generositet mot fattiga och djur som beskrivs.
Jag skulle satsa på att vara dräng och ”sjunga staffan” och dricka glögg. Låter kul!
Det där med generositet låter bra. Då kan jag vara fattig så är du djuret. Skämtåsido, fint, det vill jag att berättar mer om. Kanske som högläsning rent utav? Själv har jag just varit i kyrkan(!) och jodåminnsann skänkt en rejäl slant till välgörenheten. Fast det där med att själv ur handen ge gåvor med orden ”här har du för du ska vete” är ju förstås i en helt annan liga…
Den gård som inte ordnade med så mycket julmat att man kunde bjuda generöst till de fattiga statarna och hjonen hade inte gott anseende.
Pingback: Hagasessorna · Dan före dan före